Åter Falk       

Falks grav                        

Här följer en berättelse om Jonas Falk som halshöggs på Svedmon norr om Sved i Habo (R). (Källa: "Habo - en sockens historia" av Karl Ringqvist 1957, sidan 613.)

"Ett allvarligt straff har så sent som år 1855 utkrävts inom Habo socken, och denna händelse har levat kvar i folkmedvetandet till nuvarande tid. Brottet var postrån, varvid en postilion dödades. Detsamma utfördes vid Stenli ovanför Broholm i Sandhems socken av förre soldaten Anders Frid och skrädderiarbetaren Jonas Falk. Falk var född 1828 och var son till Frids hustru i andra giftet Helena Nilsdotter. Han hade en syster Lotta gift med Claes Neijman. Dessa hade övertagit Falks stuga å Tranemadens ägor.

Frid var född 1820 och gift med Helena Nilsdotter, som vid tillfället vistades i Nykyrke fattigstuga. Enligt utfärdade prästbevis voro båda förut straffade. Claes Neijman uppgav i tinget, att han kände båda som våldsamma personer.

Båda hade kommit till Stockholm men kom vid något tillfälle att överlägga om hur de skulle kunna skaffa sig lite pengar. De tyckte då, att detta lättast skulle kunna ske genom att råna posten å postlinjen Jönköping - Falköping, där de ansåg sig bäst känna till när posten färdades emellan postgårdarna Håknarp i Habo och Sibbarp i Sandhem.

I sådan avsikt begåvo de sig hit till Habo till Falks förra stuga, där de fingo ligga i en lada om natten. Då de gingo därifrån, tillgrepo de en Neijmans bössa. De vandrade därefter uppåt Broholm och gjorde sig beredda att hejda postskjutsen vid Stenli.

Det var en mörk och regnig natt mellan den 22 och 23 augusti 1854, som överfallet skedde. Grinden låstes med stenar i klinkan. Falk hade bössan och sköt, och Frid skulle ta skjutskarlen på sin lott och slog honom i huvudet med en "fork". Skjutskarlen var postdrängen Sven Larsson i Håknarp. När Falk hade skjutit, ropade postilionen vänd, vänd, men Falk gav honom ett kraftigt slag med bösskolven, så att han föll av kärran och bösskolven gick av. Postilionens namn var Artur Magnus Nilsson. Därefter lutade sig Falk över postilionen och sade, att nu är karlen död. Därefter hoppade de upp i kärran och vände hästen samt körde fort till Gölgerydsmon. Mellan Nykyrka och Västerkärr foro de in på en skogsväg, där postväskan togs av kärran och Frid körde hästen ut till landsvägen.

På Gruvereds skog sönderskars väskorna och posten undersöktes. De gingo sedan genom skogarna till Abbarp och kvarlämnade där i en håla i skogen en del påsar m.m. De möter Petter Johansson i Abbarp (Simmapetter?). Frid blev då mycket förskräckt, men det fanns då inget annat att göra än att skynda undan och de färdades omkring Gustav Adolfs kyrka ned till landsvägen mot Hjo. De hade en bekant lösdrivare August Carlsson, som bodde i Torkelsryd eller Gate och som hjälpte dem över Vättern varefter de gingo med ett göteborgsfartyg till Stockholm. Det ansågs, att de kommit över nära 2000 rdr. banko. De blevo tämligen snart gripna i Stockholm, emedan de visade sig ha gott om pengar.

Rannsakningen hölls i Slättäng den 22 dec. 1854. Båda dömdes att sig själva till välförtjänt straff och andra till skräck och varnagel var för sig mista livet genom halshuggning. Domen underställdes Göta Hovrätts prövning, varvid Frids dom blev ändrad till livstids fängelse och han blev även senare benådad. Hans fängelsevistelse varade till år 1886 och han dog år 1904.

Falk blev avrättad å Svedmon norr om Sved ett litet stycke från dåvarande allmänna landsvägen. Avrättningen skedde år 1855. Platsen finns fortfarande utmärkt med en liten sten och på de sista åren med ett litet järnkors.

Talet om avrättningen har nu i 100 år fortlevat bland allmogen och det berättas, att allmänheten blev tillkallad att stå spetsgård omkring platsen då halshuggningen skedde. Även barn skulle ha varit närvarande, varav en del klättrade upp i träden för att kunna se bättre."

Än idag 1999 är platsen omgiven av mystik...
(Meddelat av Peter Berntsson)

--------------------------------------------

På Falks grav finns alltid färska blommor. Korset som pryder platsen har forslats bort många gånger och återfunnits på många olika platser.
Blommor på en grav är väl inte allt för ovanligt och från början var det väl bekanta eller släktingar som lade blommor på graven.
När sedan myten börjat spira finns det många lustigkurrar som lägger dit blommor för att förstärka dess livskraft.
Att korset forslas bort är säkert en del av myten och en del folk har nog med muskelkraft försökt att bättra på densamma.
Gravplatser har ju som bekant aldrig varit några heliga platser för vandaler och tjuvar.
Jonas Falks sista ord innan han avrättades var enligt sägnen "Men guds gåva är det eviga livet…"
Graven har alltså blomsmyckats sedan 1855. Är det Falk själv som smyckar sin egen grav? Knappast, och detta är inte mer mystiskt än att till exempel Fridastatyn i Vänersborg även den har ständigt färska blommor i sin famn. Det har aldrig påståtts vara något övernaturligt med den.

Läs är om domen.

  Åter Falk