16

Johan Wilhelm Lundbeck Klockare, Organist och skollärare i Badelunda, Klockaregården
Född 1816-04-06 Badelunda Västerås Västmanland
Död 1850-05-14 Badelunda. Död av lungsot. GID 2331.5.54900  
Gift 1840-10-22 Anna Sofia Brantingsson, Badelunda, Västerås Västmanland
Barn Födda Ort Döda Anm.
Johan Adalrik Lundbeck 1841-07-06 Badelunda 1863-05-11 Regementsmusiker. Utflyttade t Västerås 1859. GID 2331.16.55400 F. GID 100019.29.45100 D  21 år 10 mån. Drunknad i Mälaren, Västerås.
Frans Oskar Lundbeck 1842-10-13 Badelunda 1899-08-06 Utflyttade till Västerås 1859-03-06. Faktor på WLT.
Carl Wilhelm Leonard Lundbeck 1844-10-09 Badelunda 1892-12-16 Utflyttade till Västerås 1859. Urmakare. GID 2605.29.2500
Axel Edvard Leonard Lundbeck 1848-05-20 Badelunda 1859-03-31 I Badelunda skolgård. Död GID 2331.31.38400 Hf. dör i hemmet i hjärnfeber. Gid 2331.43.900 D.

Ättlingar till   Johan Willhelm Lundbeck  och framåt redovisas här.    

Back   16P
Back  to 32 Son till 32P Fiche nr 74615          Bach no M406313
GID2331.10.57800 Hf 1833-42
GID2331.15.47600 Hf 1842-54
GID2331.12.57200 F 1775-1819   nr 32
GID2331.12.76300
F 1816.04.06  Johan Wilhelm. Vittnen: Rättaren Johan Falk, hans hustru Anna Klinga i Florstgården??  xxx sonen Jan Andersson i Wrången samt änkan Agneta Stenberg i Klockaregården.
http://www.badelunda.se/     Länk till Badelunda hembygdsförening.
Bengt Wallén skriver:
I sockenstämmoprotokoll 1842-10-23 kan man läsa att församlingens klockare och organist Johan Wilhelm Lundbeck, som då förestod församlingens skola, föreslogs till folkskollärare. Han blev alltså Badelunda sockens förste lärare efter det att Folkskoleförordningen 1842 bestämde att alla socknar skulle inrätta en folkskola. Dock skickade man honom först på utbildning till dåvarande lärarseminariet i Västerås. Han dog endast 34 år gammal den 14 maj 1850 och begravdes den 20 maj, alltså 157 år sedan nu å söndag.  (Skrivet maj 2007.)
Text nedan från Bengt Wallén, Badelunda hembygdsförening: Sockenstämmoprotokoll.

LUNDBECK, JOHAN WILHELM

Klockare, organist & folkskollärare 1846-1850, f. 1816-04-06 i Badelunda, d. 1850-05-14,  begravd -05-20, g. 1840 m. Anna Sophia Brantingsson, f. 1820-10-31 i Romfartuna, söner Johan Adalrik f. 1841-07-06, Frans Oskar f. 1842-10-13, Carl Wilhelm Leonard f. 1844-10-09, Axel Edvard f. 1848-05-20, d. 1859-03-31. (Hfl 1833-1842, s. 332, Klockaregården). L:s änka med 3 barn flyttat till Västerås 1859. (Hfl 1854-1863, s. 368, Klockaregården). SS 1842-10-23: "Församlingens klockare och organist, som nu förestod församlingens skola, föreslogs till folkskollärare. SS 1846-11-15: L anställs. SkS 1850-02-17: Man måste skaffa vik. eftersom "Orgelnisten och skolläraren h:r Lundbeck för närvarande och tills vidare vore förhindrad  att bestrida sina tjänsteåliggande inom församlingen" p.g.a. konkurs. SS 1850-06-30:   Meddelas att L. avlidit. Änkan begär nådeår för sig och sina 4 minderåriga barn.

KLOCKARE OCH ORGANIST

Av protokollet från sockenstämma den 25 februari 1844 framgår att Anders Lundbeck, fader till dåvarande klockaren och organisten J. W. Lundbeck också varit klockare och organist i församlingen. I det nämnda protokollet sägs nämligen, att änkan efter Anders Lundbeck nu inte längre fick bo hos sonen. Sockenmännen ställer sig välvilliga till att hjälpa henne med att sätta i stånd en henne tillhörig byggnad på klockaregårdens mark. I sockenstämma den 20 februari 1853 är det fråga om att hjälpa samma änka Lundbeck i "den eländiga belägenhet" hon befinner sig. Såsom änka efter en församlingens tjänsteman anses hon inte böra likställas med andra fattighjon, och man beslutar att hon skall få visst årligt understöd av säd, att ris för eldning skall hemköras genom gångled samt att fjärdingsman Säfström på auktion skall inköpa nödvändiga kläder åt henne.

På sockenstämma den 23 oktober 1842 behandlades för första gången konsekvenserna för Badelunda församling av den K. stadgan om folkundervisningen av den 18 juni 1842. När fråga om lärarebostad kommer upp vill sockenmännen "att församlingens klockare och orgelnist J. W. Lundbeck, som nu förestod församlingens skola, måtte kunna till lärare, på sätt den nu utfärdade kongl. folkundervisningsstadgan föreskriver, antagas; och komme i händelse sådant lät sig göras, säskilda rum för folkskolans lärare icke att behövas." Här kan påpekas att man omväxlande använder benämingen orgelnist och organist. Orgelnist är inte endast en lantlig form av organist - den förekommer då och då även i officiellt tryck.

Eftersom tjänsterna som organist, klockare och folkskollärare i fortsättningen var förenade, kommer här inte några detaljer om tillsättandet av klockare och organister att lämnas, utan dessa återfinns under rubriken 9.6 Skolans personal. I sockenstämma den 15 november 1846 förordas och beslutas, att de tre tjänsterna skall vara förenade. Kravet upprepas på kyrkostämma den 14 november 1886, varvid det särskilt understryks, att innehavaren av dessa tjänster ej får ta avsked från någon av befattningarna utan att samtidigt frånträda de två andra.

Av gammalt ingick det i klockarens tjänst att svara för dagsverksbudning av socknens hemmansägare. För detta fick han uppbära en tunna råg. Denna naturaförmån förvandlades på sockenstämma den 17 mars 1843 till 8 R:dr B:co. I kyrkoråd den 29 januari 1877 behandlades en begäran från klockaren, att hans lön in natura skulle förvandlas till kontant lön. Den bestod av 8 kappar säd, ett matskott och 2 såtar hö från varje hemman och klockaren föreslog, att säd och matskott skulle betalas med 5 kr och hö likaledes med 5 kronor. Frågan togs upp i kyrkostämma den 11 februari samma år men strandade på att församlingen inte ville betala mer är 3 kr för höet. Kyrkostämmans förslag skulle ha inneburit totalt 330 kr om året. Detta kan räknas om till sammanlagt 41 1/4 skattelagda hemman i socknen. Häri ingick alltså inte prästgårdar, frälsegårdar och andra från skatt befriade gårdar, t ex s. k. fördelshemman.

Med anledning av Kongl. förordning av den 2 november 1883 om reglerandet av klockarelöner, beslöts på kyrkostämma den 14 november 1886 att denna lön skulle utgöra 200 kr om året, varifrån dock skulle dras det beräknade värdet av klockareboställets avkastning, nämligen 50 kr. På kyrkoråd den 22 oktober 1891 beslöts att klockaren och organisten Nilsson skulle ha 30 kr om året för helgmåls- och förstgångsringning (jmf. med vad sägs härom under rubriken 2.1 Klockor och klockstapel). På kyrkostämma den 15 november 1891 fick klockaren en löneförhöjning till 250 kr samt rätt att från varje hemman få 40 kg hö. På kyrkostämma den 17 mars 1893 beslöts att klockaren och organisten liksom hittills skulle vara tillförsäkrad kollekterna på annandag påsk och annandag jul.

I protokoll från kyrkoråd den 20 november 1853 meddelas att klockaren och organisten Hedgren fick avlägga den i klockarestadgan föreskrivna "Tro, Huldhets och Embetseden." Samma ceremoni ägde rum den 26 augusti 1855, vid A. P. Liljebergs tillträde. Däremot synes inte hans efterträdare K. F. Nilsson ha avkrävts sådan ed.

På kyrkostämma den 1 mars 1901 behandlas en begäran från Kammarkollegium om yttrande över förslag om indragning av klockaretjänsterna. Man konstaterar, att klockarens huvudsakliga uppgift numera inskränker sig till att leda församlingssången, varför tjänsten skulle kunna omvandlas till en kantorstjänst. Dock vill man, att en sådan tjänst fortfarande skulle vara förenad med organist och folkskollärartjänsterna. Kammarkollegium föreslår samtidigt, att det skall ordnas pensionskassa jämte änke- och pupillkassa för kantors- och organistbefattningarna. Häremot hade stämman intet att invända, men ville poängtera, att innehavaren av de förenade folkskollärare-, kantors- och organisttjänsterna borde få pension samtidigt från alla tre tjänsterna.

Under tiden 1842-1906 har följande personer innehaft tjänsten som klockare, organist och skollärare:

- Johan Wilhelm Lundbeck 1842-1850
- Gustaf Henrik Hedgren 1853-1855
- Anders Peter Liljeberg 1855-1888
- Karl Fredrik Nilsson 1889-1913


SKOLAN VID KYRKAN - DEN FÖRSTA SKOLAN

Provisorium

På sockenstämma den 23 oktober 1842 rådslog man om hur kraven i folkskolestadgan av den 18 juni samma år skulle kunna uppfyllas. Härvid enades man om att t.v. använda sockenstugan som skollokal. Att anskaffa rymligare lokal skulle få anstå, eftersom församlingen var betungad av stora reparationer på kyrkoherdebostället. När det gällde lärare och lärarbostad önskade man, att "församlingens klockare och orgelnist J. W. Lundbeck, som nu förestod församlingens skola" skulle antagas som folkskollärare. Härigenom skulle frågan om lärarbostad vara åtminstone provisoriskt löst. Det förutsatte dock att Lundbeck var beredd att höja sin kompetens genom studier vid det planerade seminariet i Västerås.

På en karta från 1873 (den nedre kartbilden i fig 1, s.122, som i original innehåller förslag till utvidgning av kyrkogården) syns en byggnad väster om vägen (märkt 6), som anges vara sockenstuga, klockarboställe och skolhus. Med ledning av skalan på kartan kan byggnadens dimensioner uppskattas till 21x45 fot (6,2x13,3 m = 83 m2). Man var på det klara med att denna envåningsbyggnad inte uppfyllde kraven i folkskolestadgan. Dessa krav skulle var uppfyllda inom fem år efter stadgans ikraftträdande, alltså senast den 18 juni 1847. Då församlingens ekonomi var ansträngd begärde man dispens i tre år (i sockenstämma 15 november 1846) men endast två år beviljades (sockenstämma 7 februari 1847).


SKOLANS PERSONAL
Folkskollärare vid "Kyrkskolan"

Folkskolläraren i skolan vid kyrkan, den som numera benämns Kyrkskolan, var alltsedan ikraftträdandet av folkskolestadgan av 1842 samtidigt klockare och organist och intog därmed en mera betydelsefull ställning i församlingen än övriga lärare. Det kan därför vara motiverat att behandla frågor om hans tillsättande och förmåner något mera i detalj än när det gäller övriga lärare. Dock behandlas de frågor, som mera specifikt rör tjänsten som klockare och organist, i kapitel 6, som handlar om kyrkans personal.

Första gången, som man i sockenstämma diskuterar åtgärder, föranledda av folkskolestadgan, är den 23 oktober samma år. I mom. 4 av § 5 i protokollet tas frågan om lärarebostad upp. Sockenmännen framför då den åsikten, "att församlingens klockare och orgelnist J.W. Lundbeck, som nu förestod församlingens skola, måtte kunna till lärare, på sätt den nu utfärdade Kongl folkundervisningsstadgan föreskriver, antagas; och komme, i händelse sådant lät sig göras, särskilda rum för folkskolans lärare icke att behövas". Lundbeck ansågs inte fullt kompetent att i stadgans mening vara lämplig såsom folkskolelärare, utan förordade församlingen att Lundbeck, om han själv var villig därtill, skulle anmälas som elev vid det planerade folkskollärareseminariet i Västerås.

I protokoll från sockenstämma den 12 maj 1844 meddelas bl a att socknen har en fast skola där Lundbeck är lärare, men att denna skola ej är inrättad enligt folkskolestadgans bestämmelser. För de bemedlades barn har Lundbeck erhållit en obestämd mindre avgift. För de fattiga barnens undervisning har han de senare åren erhållit en tunna råg ur sockenmagasinet och 20 R:dr B:co ur fattigkassan om året.

På sockenstämma den 30 mars 1845 meddelar ordföranden, att Lundbeck inhämtar undervisning vid seminariet och att han skall undergå examen där i slutet av nästkommande april. Församlingen tillfrågades, om den ansåg att Lundbeck skulle anskaffa vikarie för sig tills han själv kunde tillträda tjänsten, eller om man kunde ge honom uppskov härmed. Uppskov beviljades.

I mom. 3 av § 1 i folkskolestadgan sägs, att föreskrifterna om folkskoleväsendet skall vara uppfyllda inom fem år. I sockenstämma den 15 november 1846 fäster ordföranden sockenmännens uppmärksamhet härpå. Sockenmännen säger sig önska att folkskolans lärare samtidigt skall vara organist och klockare i enlighet med stadgans § 6 mom. 4. Klockare J.W. Lundbeck, som nu avlagt de prov, som krävs i stadgans §6 mom. 1, förklarade sig villig att åtaga sig tjänsten, varefter kyrkoherden och församlingen förklarade sig härmed nöjda. Den 7 februari 1847 meddelas i sockenstämma, att ett statligt bidrag erhållits till skollärarens lön. Beloppet uppgick till 33 R:dr 16 sk B:co.

I sockenstämmor den 16 januari, 19 mars och 30 juli 1848 behandlades frågan om ett bidrag av 20 R:dr till skolläraren för vedbrand. Det slutar med att Lundbeck får sina vedpengar. På stämma den 15 april 1849 förklarar sig Lundbeck beredd avstå från vedpengar under 1850 om han i gengäld får rätt att ta vara på överblivna virkesrester från skolhusbygget. Detta bifölls.

Lundbecks ekonomi var tydligen körd i botten. I juni 1849 får han av auditören J. E von Post på Hagbyholm låna 100 R:dr B:co med 1849 års lön som säkerhet (man talar om invisning å lön). Detta beviljas.

På stämma den 26 augusti 1849 beslöts, att skollärarens lön skulle beräknas utgående från 8 tunnor säd, lika delar råg och korn och 53 R:dr 16 sk B:co. Som ersättning för kofoder och bete skulle utgå 2 tunnor säd. Till vedbrand för bostad och skolrum skulle lämnas 8 stavrum ved. Församlingen skulle lösa säden efter 6 R:dr 3 sk B:co, varför lönen totalt skulle bli 120 R:dr B:co. Denna summa skulle, enligt skolstadgan fördelas så att varje mantalsskriven man skulle betala 4 sk och do kvinna 2 sk. Husbonde skulle svara för sina tjänare. Om denna uttaxering inte skulle räcka skulle resten fördelas på hemmansägarna. Då Lundbeck redan blivit försedd med ved för 1850 skulle för skolans uppvärmning endast utgå 3 stavrum.

Skollärare Lundbeck gick i konkurs. Vid sammanträde i skolstyrelsen den 17 februari 1850 meddelades, att man måste skaffa vikarie såväl för lärare- som för klockare- och organisttjänsterna, under den tid Lundbeck "är lagligen hindrad att sin tjänst förrätta" - den som gått i konkurs fick ej nyttjas i allmän tjänst. Man avtalade med komministeradjunkten, magister A. E. Ericsson i Jädra att upprätthålla tjänsten under vårterminen 1850. Då Ericsson beräknades tjänstgöra 7 1/5 månad under 1850, skulle hans lön utgå i proportion härtill av den för Lundbeck beslutade lönen av 120 R:dr B:co. Att vikariera såsom klockare och organist avtalades med organisteleven J. O. Johansson från Tillberga. Som ersättning skulle Johansson få 24 sk B:co för varje gång han tjänstgjorde.

Vid sockenstämma den 10 mars 1850 framfördes en anhållan från Lundbeck, att församlingen måtte gå med på ett förslag till ackord med fordringsägarna på 50%, innebärande att skulden till sockenmagasinet - 2 tunnor 21 kappar råg och 5 tunnor 18 ½ kappar korn - skulle halveras. Församlingen beslöt villfara Lundbecks anhållan. För att hjälpa honom och hans familj - hustru och fyra minderåriga barn - biföll församlingen på ordförandens förslag ett understöd av två tunnor säd, hälften råg och hälften korn utan återbetalningsskyldighet, samt att från varje hemman sammanskjuta 16 sk B:co. På sockenstämma den 5 maj samma år meddelades, att ett flertal sockenbor hos K. befallningshavande besvärat sig över beslutet om ett sammanskott av 16 sk B:co från varje hemman. Man ansåg inte beslutet bindande utan beloppet skulle betraktas som en frivillig gåva. I protokollet meddelas att Lundbeck lider "av en mycket mattande sjukdom, och i en sådan belägenhet länge saknat det nödvändigaste till livsuppehälle för sig, hustru och fyra barn".

I sockenstämma den 30 juni meddelades att "avlidne organisten Lundbecks änka, Anna Sofia Lundbeck vore sinnad att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla därom, att ett extra nådeår, vid de av hennes man i livstiden innehavda förenade organist-, klockar- och skollärarebefattningarna uti Badelunda församling, måtte i nåder beviljas för henne och hennes fyra minderåriga barn". Detta ville församlingen gärna tillstyrka eftersom "ifrågavarande änka med 4 minderåriga barn genom organisten Lundbecks död voro försatta i den djupaste fattigdom".

Det ris som änkefru Lundbeck fått rätt att hämta på prostgårdens skog och använda som vedbrand beslöt sockenstämman den 26 oktober 1851 skall hemköras på församlingens bekostnad.

På sockenstämma den 24 april 1853 meddelade prosten Tellbom, att änkefru Lundbeck och hennes fyra barn skulle få bo i prostgårdens kök i väntan på att "hennes byggnad" skulle repareras. Som understöd skulle varje helt hemman lämna 2 kappar råg och proportionsvis mindre för mindre gårdar. Hon skulle dessutom av fattigvårdsmedel få 12 R:dr B:co om året.

Med anledning av att änkefru Sofia Lundbeck genom långvarig sjuklighet varit ur stånd att förtjäna sitt levebröd, beslöts på sockenstämma den 9 augusti 1857, att göra ett sammanskott av 24 sk B:co på varje helt hemman.
Detta är sista gången någon i familjen Lundbeck nämns i ett protokoll från Badelunda församling.

efru Sofia Lundbeck genom långvarig sjuklighet varit ur stånd att förtjäna sitt levebröd, beslöts på sockenstämma den 9 augusti 1857, att göra ett sammanskott av 24 sk B:co på varje helt hemman.
Detta är sista gången någon i familjen Lundbeck nämns i ett protokoll från Badelunda församling.